uppdat...
Cerio verkar trivas i sitt nya stall, han ser inte hästarna i hagen vilken jag tycker är toppen. Då blir han inte så uppspelt när de andra busar. Han är som värsta gammhästen i boxen, står lugnt och stilla i sin ensamhet och bara äter och äter. Kände på hans ben igår när jag lade om det, jag skulle jämföra musklerna- ha ha vilket skämt! Det var som ett spagettiben!! Nåväl det är skönt att se att det har blivit så himla mycket bättre på bara några dagar.
Jag fick låna Sandras Zion på hoppträningen för Buster i går. Gick bra! Är helnöjd. Han är ju inte fullt igång och har ju inte hoppat så mycket på senaste tiden. Det är kul att man ändå har hästar att rida när ens egen inte är ridbar.
Längtar så in i bängen tills jag kan rida en sväng med honom!
Det ska bli spännande att se hur man ska "sätta igång" honom. Har ju ingen tidigare erfarenhet av sprickor. I morgon åker vi till Granån- det blir toppen!
näe nu lite film!
Cerio
Veterinärbesök idag igen.
Hittills har man inte figurerat ut vad som är fel på honom, men vi kan väl konstatera att han är väldigt väldigt halt.
han skulle röntgas om en "sista" gång idag. Och de tre första bilderna visade inget.
Så han bedövades i nerverna nedanför kotan- ingen reaktion, kotan- ingen reaktion, och knäet och nedanför- ingen reaktion.
Men så i Fredags när jag borstade upp honom såg jag en svullnad runt manken på vänster sida, den röntgade man nu också- inget onormalt där inte.
Men så på en röntgenbild just vid såret tyckte dom att de kanske kunde vara något "underligt"- så de bilderna skickas idag till Strömsholm, och kommer nog få svar troligtvis i morgon. Så 4.5h och måååånga tusenlappar senare vet vi fortfarande ingenting! Gaaah!
Just nu går han på maxdos finadyne och är fortfarande lika halt.
Så jag vet inget mer innan de har pratat med veterinärerna på Strömsholm och man vet hur man ska gå vidare, och OM man bör gå vidare med tanke på hur ont han faktiskt har -och har haft i tre veckor!
Idag!
23.55 hemma i soffan- starttid 11.25
Nu sängen!
Julemys på hög nivå
Tidigare så har vi nästan aldrig julpyntat hemma då jag tycker att det är vansninngt besvärligt å plocka bort allt sen, men nu när man fått barn är det verkligen en väldans skillnad- oavsett om han inte minns nåt från i år eller nästa, men det är ändå det här med att skapa traditioner, att han ska kunna säga om 25-30 år till sina barn att si och så hade vi alltid om jularna hemma.. Skapa fina julminnen..
En annan glad nyhet vi ordnade ihop idag är att under jul och nyår tar jag med mig Cerio till svärföräldrarna, då får han stå i grannstallet så slipper jag be någon mocka sen får jag ju faktiskt rida som jag vill!
Cerio har börjat få hoppa lite igen, första träningen var i tisdags, gick bra med tanke på omständigheterna! Men vi båda är lika svaga så vi gör så gott vi kan! Nästa söndag blir det att hoppa lite för Eva, och 10 dec den första Erikträningen! Den har jag längtat till sen jag vet inte när!! Tokroligt!
Nu hoppas jag att saker och ting fortsätter gå min önskade väg!
All for now. take care now- bye bye then!!
Surprise, surprise=))))
Men denna gång hade jag lovat mig själv, inte ens för Emma som jag berättar mer än allt för, skulle jag säga nånting till.
Och i förmiddags när hon gjorde mitt hår var det nära, ooo så nära att det slank ur mig!
Meeeeen, det gick!!
I godan tro kom alla till Vilgots dop. Men klockan två började de spela på stora orgeln- Mendelssohn- och så gick vi, hand i hand med vår lilla prins i famnen.. Guuud vad hjärtat bultade. Och jag bad till gud att mina händer skulle sluta skaka när jag lämnade över Ville till Emma.
Det var fantastiskt- vilken känsla! Vi lovade varandra kärlek och trohet, jag fick ringen och vi pussades! Precis som det ska vara- Underbart!!
Sen övergick vi till dopet. Vi sjöng, Ville blev blöt i håret och hissades upp för att få titta på alla som kommit för att dela med sig av glädjen på hans dag!
Sen åt vi mat som Åkes mamma och syster hade lagat! Vilka fantastiska människor vi omger oss med. Och våra fina fina vänner!! Tårta blev det över stora mängder- och jag som trodde jag gjort för lite..
Det blev precis som vi ville, vi gav våra löften till varandra och hade trevligt med våra närmaste och döpte vår sån. Denna dag blev helt klart ett minne för livet!!
Nu var det en stund sen igen..
Men det gör ju inget. Jag kan ju inte skriva om jag inte har något att skriva om..
Min bästa kompis Emma utbildar sig ju till hälsocoach! Och hennes projektarbete är- mig!
Huuur kul som helst om ni frågar mig! Det är inte varje dag som man får en egen personlig tränare..
Eftersom jag ammar så är det absolut inte fråga om någon bantning givetvis!! Utan hon har fokuserat på att trycka i mig rätt saker istället och lite nyttig motion.
Hur som helst åkte vi till stan idag. Åke behövde köpa en skjorta till dopet, och jag skulle prova på lite bodypump. Men pga mitt "tillstånd" hoppade jag över några övningar.. Sjukt kul var det iaf!
Längtar tills jag kan dra igång ordentligt.
Cerio är på g igen! Han fick en veckas vila nu då det var stenhårt i backen. Och det verkar ha gjort honom gott.. Han har svårt med vissa saker som jag kämpar på med. Men han är vansinnigt kul å rida då han är arbetsmyran själv!!
Dressyrträning på tisdag för Kerstin. Vi har varit in och skuttat en gång i ridhuset sen han blev frisk, ska försöka ge mig in igen nu snart.. Och i Dec är det fyra månader sen han blev friskförklarad- då får han vara med på sin första hoppträning om det finns någon plats över vill säga. God I hope so!
Jubilemumsfest i morgon för Vännäs ryttarförening! 30 år i år! Grattis!
Då går vi dit hela familjen!
All for now! hej svejs!
Alla dagar
Jag är fortfarande i bubblan, å jag trivs där jag är.. Jag får vara hemma med min största skatt hela dagarna.. Jag har världens finaste sambo som gör allt för sin familj..
Jag åker till stallet och rider min fina häst! Jag har det jag önskar från alla världar!
I natt har Ville sovit lite oroligt, vaknat varannan timme och gnölat och ätit en skvätt. Han sover vanligtvis 4-5h åt gången under natten- så jag ska absolut inte klaga!
Sen har han sovit oroligt under dagen, så fort man lägger ner honom vaknar han igen- vilket han inte brukar göra, men allt med barn är väl "perioder" vad jag förstått!?
Men nu ikväll har han äntligen somnat och har sovt i två timmar- det känns som forever!
Han har börjat dregla så smått.. Sötnöten! Hur nu det kan vara sött! Men allt med honom är sött. Jag är så upp över öronen kär i min lilla, lilla pojke!!
Åke jobbar ju heldagar- två dagar i veckan! Så han är hemma mycket..
Cerio får vila dom dagarna. Jag började tappa hoppet där ett tag.
Han har ju varit igång en liten stund nu och i början vet jag ju naturligtvis att det var för att han var orastad/oriden, då han kunde älga iväg med mig bäst han ville och jag är varken liten eller svag! Men när han är svag så drar han ju nytta av sin storlek.
Vi mätte honom förra veckan, vi hade ingen riktig mätpinne men han ligger nånstans runt 171-172, plus all den där massan han bär på.. Ingen liten herre!
Men han går på diet, han är fin i hullet nu, vill inte ha honom för stor speciellt när han varit skadad..
Det jag ville komma till är att de senaste tre dagarna är han som jag minns honom- jättefin att rida! Fin i munnen, bär sig själv (den stund han orkar) och en riktig arbetsmyra!
Snart är det dags att dra upp honom på malmen och rida lite för Kerstin, det känns bättre att ta ett lättare dressyrpass och få hjälp än sitta och traggla hemma, jag ska ju liks rida! Då kan man ju lika gärna ha någon som står och skriker på mig..
Så jag gör rätt..
All for now!
Tuttarna i vädret!
Amma offentligt... Vad tycker vi om det egentligen? Kommentera väldigt gärna oavsett vad ni tycker...
Min egen syn på det hela är väldigt enkel.. Man gör som man vill, mig stör ingen med att varken smyga fram en lite måltid under tröjan till bebisen- eller kasta fram hela tutten ogenerat och sen mata sin lilla..
Det enda jag brukar tänka när jag ser någon sitta och amma där det springer mycket folk är att; oj, jag skulle nog aldrig våga!
Och det var väl så jag resonerade innan jag själv fick barn, att jag är nog ingen som kommer amma offentligt, att känna mig helt bekväm med att "sitta kvar" å amma, utan smyger mig hellre iväg på något lugnare ställe- lååångt bort, eller det bästa vore ju om man hade bilen nära- då kan man slappna av helt..
Men jag har ju då som kanske fler än jag har; fått erfara att ibland är det mer eller mindre vääldigt svårt att hitta en avskild mer bekväm plats att mata sitt barn på!
Och dessutom hur mycket man än vill så är det ganska svårt att tala om för sitt lilla barn- att kan du vänta tills vi kommer hem? Eller tills mamma hitta en mindre snuskig toalett att ta fram tutten på?
Ibland har man inget val! Även om man matat barnet innan man åkte så kommer ju barnet tillslut bli hungrig igen?!
Detta har ju gjort mig lite mer avslappnad ändå.. Fast det är klart- om vi sitter ett gäng och surrar vid matbordet eller t ex på hippologums tävlingar som vi var på i sept, mitt i folkmassan så sitter jag inte kvar utan hoppar några platser längre bort för att få lite ro..
Men jag känner ingen stress att måsta hem innan han vaknar eller liknande- såsom jag trodde att jag skulle bli!
Ett exempel är när vi var på sjukhuset och satt i resturangen och åt, och hade såklart inte ätit upp och Vilgot vaknar och skriker!
Vad f-n skulle jag göra?? Skita i att äta, lämna sällskapet och rusa iväg ut på parkeringen in i bilen? Äta färdigt, låta barnet skrika hysteriskt? Eller smyga fram lite hud i några minuter för att "få det överstökat" så jag kan fortsätta med mitt trevliga sällskap??
Jag smög fram lite hud! Och Ville blev nöjd... Så alla glada, alla nöjda! Och inte tusan var det kanske det roligaste jag gjort! Men inte mådde jag dåligt heller! Men hela tiden väntade jag mig någon som knackade mig på axeln och meddelade hur detta inte lämpade sig...
Så där är vi nu? Något dilemma ska jag väl inte kalla det då jag gör som jag vill ändå, men hur resonerar mina medmänniskor? Nyfiken!
p-bot, röntgen, och trevligt sällskap!
Tidigt i morse åkte jag och Ville till stallet för att göra fint till Cerio. Sen banade vi iväg mot NUS då det har "knäppt" i Vilgots höft. Så vi fick en remiss för röntgen och ultraljud.
Så väl framme hittade jag ingen parkering, såklart! Och det gör ju inte saken bättre att de tar bort platser pga resecentrat!! i ganska exakt 25 minuter och en halv bensintank fattigare så ställer jag mig på blodcentralens parkeringar. Och okej då- Det råkande kanske stå: reserverad parkering. Men jag var så jäkla uppretad vid det laget att jag helt sonika inte brydde mig!
Sen travade jag vidare mot sjukhuset och till min stora lycka så är vår bebis en perfekt lite frisk sådan.. Höften hade "läkt ihop" och de hade inget att anmärka på!
Lagom till lunch träffade jag Sara, Andreas och Alicia i resturangen i centralhallen. Trevligt å ha nån å äta med!
När jag kommer ut till bilen har jag som väntat en p-bot! Jaja, jag visste ju om det och har bara mig själv att skylla.. Men jääävligt surt i efterhand.. Hur dum får man bli!?
Efter Lunch följde jag Sara och Alicia hem och vi tog en promenad med barnvagnarna, i finvädret!
Och så blev jag bjuden på vofflor till middag, vilken toppendag! (bortsett från några smärre snedsteg)
Det är så vansinnigt skönt å surra med någon som är ganska på samma ställe i livet.. Samma oro, samma konstiga tankar.. Tack Sara för idag! Mycket trevligt..
I helgen är det hopptävlingar på hippo.. Då blir de att åka in och Kika!
All for now=)
min bättre hälft..
Jag har haft som tur som hittat den kille som jag har.. Likväl som alla tycker att sina egna barn är dom finaste, tycker man nog att sin andra hälft är den bästa man kunnat hitta också- och så ska det ju vara!! Jag är glad och tacksam för att jag också fick turen att hitta någon att dela allt med..
Vi lever verkligen livet nu, just fått ett barn, vår skatt- vårt allt. Fina, fina Vilgot..
Vi mår alla bra och har hälsan...
4
Här kokar han saft.. Nu har vi X-antal liter saft i frysen..
Igår gjorde han limpor till ett helt kompani.. Han finns alltid till när jag behöver honom, stöttar, tröstar, skrattar med mig!
Vi delar så många värderingar, och det går alltid att prata med varandra..
Och det handlar egentligen inte om vad han gör för mig, att han fixar saker, bakar, lagar mat..
Bara han finns i min närhet- får mig glad!
Vill bara att alla ska få veta hur lycklig jag är just nu! Jag tyckte att min kära sambo skulle få lite uppmärksamhet!
Det går bra nu..
Äntligen har vi fått prata med en vettig människa på försäkringskassan som hjälpt mig med en del funderingar och sett till att jag fått min havandeskapspenning som utlovat!
Jag anser mig inte speciellt dum i huvudet men det ÄR så krångligt innan man kommit in i hur det funkar!
Lilla hjärtat har fått bada nu på morgonen. De hann aldrig visa oss på BB men jag gick in och läste lite och det gick ju bara fint! Jag trodde han skulle bli lite förskräckt eftersom det är "nytt"
Men han såg ut att trivas i badvattnet.. Nån gång började han surna till och gnydde, men sen lugnade han sig!
Finaste lilla barn..
Igår var jag till Cerio och borstade upp honom och promenerade honom lite.. Snart är jag i sadeln igen.. Sugen så vansinnigt!!
Men jag måste hålla mig till tåls-en stund till!
Strax en Umeåresa för koll av Ville. Måste ut på Pegasus också och köpa sulor till C som ska skos om snart.
Lite bilder på vår skatt.
Jag älskar den här bilden på honom.... Han är tametusan det sötaste jag vet i hela världen!! Lillsnarkarn..
Den här också, när han sover och suger in underläppen- jag kan aldrig titta mig less på honom=))
Ville och Farfar..
Vaken bebis!!
Far och son!
Det ser inte heelt skönt ut att sitta i en liiite för stor bilbarnstol!
Vårt lilla paket=)
Bad nu på morgonen.
Håret tog vi under kranen, då badvattnet var fullt i olja. Hihi han ser bra nog road ut.. Lillskrutt..
All for now..
Lilla barn..
när ett barn har blivit fött.
Ut kom en liten mänska
...som ingen förut mött!
Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nå’t visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.
Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.
Ett sån’t hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.
nya livet
Men vi blev inte utskrivna då de glömt att väga honom innan vi åkte hem.. Så eftersom dom bara har hans födelsevikt och vikten vi fick igår så vet man inte om det är påväg upp eller ner. Återbesök igen i morgon..
Det som är jobbigt å tampas med just nu är alla hormoner.. Det är jobbigt att måsta gråta fast man är så glad?! Det rimmar liksom inte..
Det går ju över men så är läget just nu. Allt är lite för nytt.. Det enda jag orkar fokusera på är Vilgot. Sen är orken slut till allt annat.
Men det handlar också om att jag som alltid kunnat göra allt på en gång, hunnit ha allt kliniskt rent, och alla andra sysslor som ska göras. Men jag vet att jag måste tvinga mig att tagga ner. Jag vet att det är ingen fara att det finns disk kvar eller att det jag hade tänkt göra kan vänta!
Det blir en stressfaktor de perioderna under dagen då jag känner mig lite svagare. Även om Åke tar hand om allt. Jag behöver inte ens göra något..
Det är många som varit förbi, tack för alla fina presenter!
Nu blir det en powernap! Hejs!
Vilgot
På torsdag morgon strax efter Åke åkt på jobbet vid 7 tiden gick vattnet. Så när han kommit hem igen och jag fått i mig lite frukost åkte vi till förlossningen för en koll bara..
Redan på väg in vid halv 10 kom de små små molande värkar/sammandragningar, men inget som på nåt sätt gjorde ont.
Kurvan såg fin ut, vattnet var rent, bebis mådde hur bra som helst så ifall värkarna inte skulle komma igång på "riktigt" så fick vi en igångsättningstid dagen efter.
Vi åkte hemåt igen och jag började kolla igenom massa avsnitt av rederiet och facebookade eftersom jag inte hade tänkt avslöja något..
Hela tiden från det att vattnet gick var det mellan 3-5 minuter mellan varje värk, de blev lite kraftigare efter hand bara, men fortfarande inget som gjorde ont, eller nja-klart det kändes lite, men jag har haft mensvärk värre än det där.. Det var liksom inget jag inte kunde andas mig igenom..
Eftersom jag vet att det kan ta så lång tid och eftersom jag inte hade så ont så väntade jag på att det skulle börja avta eller komma mer oregelbundet (för att sen börja om igen, jag tyckte det gick lite för fort för att vara möjligt...) Men vid två började jag bli osäker- De hade ju trots allt varit heelt regelbundna värkar sen morgonen med 3-4 minuter mellan varje.
Jag ringde förlossningen igen och sa att jag vill verkligen inte föda i bilen!! Men hon sa att kom in så får vi undersöka och se hur det står till..
14.39 tryckte jag in min sista värk på värktimer.se (världens bästa sida by the way!!)
Sen åkte vi..
På¨vägen in så började det kännas lite och jag hade svårt att sitta då jag tyckte det tryckte på en aning..
Väl på förlossningen var det kanska många som skulle föda samtidigt så de satte en kurva och de bad om ursäkt för att de sprang så mycket olika sköterskor in och ut men jag skulle strax bli tilldelad en barnmorska.
Nu började värkarna gör lite ont och jag fick prova lustgasen. Fortfarande hade ingen kollat mig trots 2min mellan värkarna.
Efter 4-5 gånger med lustgasen började det göra förbaskat ont och trycka på ordentligt. Jag sa till Åke att trycka på larmet för jag skulle ha ryggbedövning NU!!
Då kom en barnmorska och frågade om någon hade undersökt mig, då var jag så borta i skallen allt jag sa var att jag ville ha ryggbedövning och att det tryckte på och att det gjorde ONT!
Men efter att hon kollat hur öppen jag var så fick jag snällt veta att någon ryggbedövning var det inte tal om.
Jag minns hennes kommentar så väl i bakhuvudet!
-Men lilla vän, du ska föda barn nu..
Sen strömmade det in hur mycket sköterskor och Barnmorskor som helst.
Och jag tappade liksom kontrollen över kroppen- den bara tog över och började ta i. HUUUUR HÄFTIGT som helst såhär i efterhand.. Jag får rysningar när jag försöker minnas känslan..
Lilleman hade bajsat i vattnet behövde komma ut väldigt snabbt, så en sköterska hängde sig över min mage för att hjälpa till, och jag tog i för kung och fosterland och så fick dom använda sugklockan en gång. Så på 3 krystvärkar var han ute.
När han lades på mitt bröst var jag så chockad att jag hade ingen aning om vad som hänt. Jag uppfattade aldrig att han kom ut.
16.16 föddes älskade Vilgot.
Första natten fick han ligga på Barn4 för att få lite hjälp med andningen efter att ha blivit lite chockad över den snabba resan och så hade han andats in lite bajsvatten, så de ville kolla att han inte skulle få en infektion.
Igår em fick vi komma hem på permis. Han ska in igen på B4 på måndag för en sista koll..
Alla som beskriver känslan att få barn säger att det gåår inte att beskriva, det bör upplevas- och jag kan inte annat än hålla med! Jag grät som ett barn när jag såg honom på barn4 för första gången eftersom han fick Åka upp dit på en gång. Jag grät och grät och grät. Och sen kan jag inte slita ögonen från honom! Jag har knappt sovit en blund inatt då det var första natten vi fick vara tillsammans- jag har legat och lyssnat på honom hela tiden. Jag njöt i fulla drag när vi satt i soffan vid 2 bara han och jag och tittade på varandra..
Det fick mig att gråta igen..
jag gråter hela tiden- för att jag är glad, för att han är söt, för att jag blir glad när han vill äta, för att Åke är världens bästa pappa, och för; i princip allt!
Jag har aldrig varit med om att man kan älska någon så mycket att det gör ont i hela kroppen!
Pappa Åke och Ville på barn 4
Finast..
Premiärturen på BB
Trött pappa..
På väg hem. Vansinne vad vi skrattade åt han alldelens för stora utstyrsel!
dag efter dag
Hoppas han blir friskförklarad på återbesöket, men veterinären sa att oftast får dom en kur till.. Och ÄNNU mer vila!
Om han åker på en till behandling och vila så bör han vara igång till dess att jag är det! Det var ju den bästa valda tiden att bli halt om man får välja!
För övrigt så är jag i bilköpartagen.. Först var tanken en Honda Cr-V, har bara hört bra om dem. Men det blir för mycket pengar in på föräldraledigheten. Vi får ta det i framtiden när vi är tillbaka på jobbet igen. Istället åker vi och tittar på en Saab 9-5 i morgon.
Det tror jag blir toppen. Vi får se om vi fastnar för den.
Jag skulle vilja ta min bok och bara lägga mig i soffan och läsa, läsa, läsa, nu när det är så trist väder! Men det är så vansinnigt obekvämt att ligga, jag börjar bara må illa på en gång och får ont i kroppen! Samma på natten- sover illa som aldrig förr! Nästan så jag gruvar varje kväll för jag måste gå och läga mig! Men det går väl över efteråt!
Därför ser jag till att hålla mig i upprätt ställning och i rörelse hela tiden.
I helgen åker vi till Granån, Emma ska tävla i Sikeå och passar på att hälsa på oss där, så får hon någonstans att sova också.. Det blir kul!
All for now..