Tuttarna i vädret!
Amma offentligt... Vad tycker vi om det egentligen? Kommentera väldigt gärna oavsett vad ni tycker...
Min egen syn på det hela är väldigt enkel.. Man gör som man vill, mig stör ingen med att varken smyga fram en lite måltid under tröjan till bebisen- eller kasta fram hela tutten ogenerat och sen mata sin lilla..
Det enda jag brukar tänka när jag ser någon sitta och amma där det springer mycket folk är att; oj, jag skulle nog aldrig våga!
Och det var väl så jag resonerade innan jag själv fick barn, att jag är nog ingen som kommer amma offentligt, att känna mig helt bekväm med att "sitta kvar" å amma, utan smyger mig hellre iväg på något lugnare ställe- lååångt bort, eller det bästa vore ju om man hade bilen nära- då kan man slappna av helt..
Men jag har ju då som kanske fler än jag har; fått erfara att ibland är det mer eller mindre vääldigt svårt att hitta en avskild mer bekväm plats att mata sitt barn på!
Och dessutom hur mycket man än vill så är det ganska svårt att tala om för sitt lilla barn- att kan du vänta tills vi kommer hem? Eller tills mamma hitta en mindre snuskig toalett att ta fram tutten på?
Ibland har man inget val! Även om man matat barnet innan man åkte så kommer ju barnet tillslut bli hungrig igen?!
Detta har ju gjort mig lite mer avslappnad ändå.. Fast det är klart- om vi sitter ett gäng och surrar vid matbordet eller t ex på hippologums tävlingar som vi var på i sept, mitt i folkmassan så sitter jag inte kvar utan hoppar några platser längre bort för att få lite ro..
Men jag känner ingen stress att måsta hem innan han vaknar eller liknande- såsom jag trodde att jag skulle bli!
Ett exempel är när vi var på sjukhuset och satt i resturangen och åt, och hade såklart inte ätit upp och Vilgot vaknar och skriker!
Vad f-n skulle jag göra?? Skita i att äta, lämna sällskapet och rusa iväg ut på parkeringen in i bilen? Äta färdigt, låta barnet skrika hysteriskt? Eller smyga fram lite hud i några minuter för att "få det överstökat" så jag kan fortsätta med mitt trevliga sällskap??
Jag smög fram lite hud! Och Ville blev nöjd... Så alla glada, alla nöjda! Och inte tusan var det kanske det roligaste jag gjort! Men inte mådde jag dåligt heller! Men hela tiden väntade jag mig någon som knackade mig på axeln och meddelade hur detta inte lämpade sig...
Så där är vi nu? Något dilemma ska jag väl inte kalla det då jag gör som jag vill ändå, men hur resonerar mina medmänniskor? Nyfiken!
Jag säger bara som så att nöden har ingen lag. :) Självklart kan man ju dra sig lite undan om så är möjligt men är det inte det så spela roll? :)
Ja alla är ju olika men jag har alltid ammat vart jag velat o när, självklart lite diskret (och det har kännts lite klumpigt från början) då man inte vill att hela tutten ska synas av nyfikna brevid men man lär sig ju mer man övar o ju mer man slappnar av så går det bättre, är man själv stressad så känner barnet det o kanske får svårt att äta.... men efter 3 barns ammande kan man amma ståendes inne på ullared....det ni :)
Man gör det man behöver helt enkelt. man behöver ju inte stå i ett skyltfönster. men har folk något emot det så kan dom helt enkelt låta bli att titta!!
Jag tänker som dig, barnet måste ju få mat. =) det är bara att fixa mat. Tror att de flesta som misstycker inte har egna barn eller så är de bara väldigt bittra människor =)
Jag tycker det är vackert när någon sitter och ammar, det är som livet i en liten ask helt enkelt... Man blir ju ganska praktisk när man har små barn och har kläder som man kan amma i utan att behöva ta av sig "allt". Så amma på du :))) Klart Ville ska ha mat när han vill :)))
jag hade så sjukt problem att amma när någon såg på. mådde dåligt direkt han hade ätit klart för jag visste jag var tvungen att amma igen om en stund. Det och pga kolik (vilket gjorde att jag var vaken jämt och ständigt och därför knappt hade någon mjölk kvar) så valde jag att helt gå över till ersättning efter sådär 8 veckor. Det gick helt enkelt inte...
Men jag beudras verkligen över er mammor som fixar det.. måste vara helt underbart.
