nya livet
Det är mycket just nu.. Ville är underbar! Hur snäll som helst, fina lilla pojke! Igår var vi på återbesök på Barn4, läkaren tyckte allt såg bra ut.
Men vi blev inte utskrivna då de glömt att väga honom innan vi åkte hem.. Så eftersom dom bara har hans födelsevikt och vikten vi fick igår så vet man inte om det är påväg upp eller ner. Återbesök igen i morgon..
Det som är jobbigt å tampas med just nu är alla hormoner.. Det är jobbigt att måsta gråta fast man är så glad?! Det rimmar liksom inte..
Det går ju över men så är läget just nu. Allt är lite för nytt.. Det enda jag orkar fokusera på är Vilgot. Sen är orken slut till allt annat.
Men det handlar också om att jag som alltid kunnat göra allt på en gång, hunnit ha allt kliniskt rent, och alla andra sysslor som ska göras. Men jag vet att jag måste tvinga mig att tagga ner. Jag vet att det är ingen fara att det finns disk kvar eller att det jag hade tänkt göra kan vänta!
Det blir en stressfaktor de perioderna under dagen då jag känner mig lite svagare. Även om Åke tar hand om allt. Jag behöver inte ens göra något..
Det är många som varit förbi, tack för alla fina presenter!
Nu blir det en powernap! Hejs!
Men vi blev inte utskrivna då de glömt att väga honom innan vi åkte hem.. Så eftersom dom bara har hans födelsevikt och vikten vi fick igår så vet man inte om det är påväg upp eller ner. Återbesök igen i morgon..
Det som är jobbigt å tampas med just nu är alla hormoner.. Det är jobbigt att måsta gråta fast man är så glad?! Det rimmar liksom inte..
Det går ju över men så är läget just nu. Allt är lite för nytt.. Det enda jag orkar fokusera på är Vilgot. Sen är orken slut till allt annat.
Men det handlar också om att jag som alltid kunnat göra allt på en gång, hunnit ha allt kliniskt rent, och alla andra sysslor som ska göras. Men jag vet att jag måste tvinga mig att tagga ner. Jag vet att det är ingen fara att det finns disk kvar eller att det jag hade tänkt göra kan vänta!
Det blir en stressfaktor de perioderna under dagen då jag känner mig lite svagare. Även om Åke tar hand om allt. Jag behöver inte ens göra något..
Det är många som varit förbi, tack för alla fina presenter!
Nu blir det en powernap! Hejs!
Vilgot
Ja det blev en pojke!! Huur förvånad blev jag inte efter att ha vara så säker på att det var en liten tjej=) Jag tänker berätta lite hur det gick till för de som är intresserade..
På torsdag morgon strax efter Åke åkt på jobbet vid 7 tiden gick vattnet. Så när han kommit hem igen och jag fått i mig lite frukost åkte vi till förlossningen för en koll bara..
Redan på väg in vid halv 10 kom de små små molande värkar/sammandragningar, men inget som på nåt sätt gjorde ont.
Kurvan såg fin ut, vattnet var rent, bebis mådde hur bra som helst så ifall värkarna inte skulle komma igång på "riktigt" så fick vi en igångsättningstid dagen efter.
Vi åkte hemåt igen och jag började kolla igenom massa avsnitt av rederiet och facebookade eftersom jag inte hade tänkt avslöja något..
Hela tiden från det att vattnet gick var det mellan 3-5 minuter mellan varje värk, de blev lite kraftigare efter hand bara, men fortfarande inget som gjorde ont, eller nja-klart det kändes lite, men jag har haft mensvärk värre än det där.. Det var liksom inget jag inte kunde andas mig igenom..
Eftersom jag vet att det kan ta så lång tid och eftersom jag inte hade så ont så väntade jag på att det skulle börja avta eller komma mer oregelbundet (för att sen börja om igen, jag tyckte det gick lite för fort för att vara möjligt...) Men vid två började jag bli osäker- De hade ju trots allt varit heelt regelbundna värkar sen morgonen med 3-4 minuter mellan varje.
Jag ringde förlossningen igen och sa att jag vill verkligen inte föda i bilen!! Men hon sa att kom in så får vi undersöka och se hur det står till..
14.39 tryckte jag in min sista värk på värktimer.se (världens bästa sida by the way!!)
Sen åkte vi..
På¨vägen in så började det kännas lite och jag hade svårt att sitta då jag tyckte det tryckte på en aning..
Väl på förlossningen var det kanska många som skulle föda samtidigt så de satte en kurva och de bad om ursäkt för att de sprang så mycket olika sköterskor in och ut men jag skulle strax bli tilldelad en barnmorska.
Nu började värkarna gör lite ont och jag fick prova lustgasen. Fortfarande hade ingen kollat mig trots 2min mellan värkarna.
Efter 4-5 gånger med lustgasen började det göra förbaskat ont och trycka på ordentligt. Jag sa till Åke att trycka på larmet för jag skulle ha ryggbedövning NU!!
Då kom en barnmorska och frågade om någon hade undersökt mig, då var jag så borta i skallen allt jag sa var att jag ville ha ryggbedövning och att det tryckte på och att det gjorde ONT!
Men efter att hon kollat hur öppen jag var så fick jag snällt veta att någon ryggbedövning var det inte tal om.
Jag minns hennes kommentar så väl i bakhuvudet!
-Men lilla vän, du ska föda barn nu..
Sen strömmade det in hur mycket sköterskor och Barnmorskor som helst.
Och jag tappade liksom kontrollen över kroppen- den bara tog över och började ta i. HUUUUR HÄFTIGT som helst såhär i efterhand.. Jag får rysningar när jag försöker minnas känslan..
Lilleman hade bajsat i vattnet behövde komma ut väldigt snabbt, så en sköterska hängde sig över min mage för att hjälpa till, och jag tog i för kung och fosterland och så fick dom använda sugklockan en gång. Så på 3 krystvärkar var han ute.
När han lades på mitt bröst var jag så chockad att jag hade ingen aning om vad som hänt. Jag uppfattade aldrig att han kom ut.
16.16 föddes älskade Vilgot.
Första natten fick han ligga på Barn4 för att få lite hjälp med andningen efter att ha blivit lite chockad över den snabba resan och så hade han andats in lite bajsvatten, så de ville kolla att han inte skulle få en infektion.
Igår em fick vi komma hem på permis. Han ska in igen på B4 på måndag för en sista koll..
Alla som beskriver känslan att få barn säger att det gåår inte att beskriva, det bör upplevas- och jag kan inte annat än hålla med! Jag grät som ett barn när jag såg honom på barn4 för första gången eftersom han fick Åka upp dit på en gång. Jag grät och grät och grät. Och sen kan jag inte slita ögonen från honom! Jag har knappt sovit en blund inatt då det var första natten vi fick vara tillsammans- jag har legat och lyssnat på honom hela tiden. Jag njöt i fulla drag när vi satt i soffan vid 2 bara han och jag och tittade på varandra..
Det fick mig att gråta igen..
jag gråter hela tiden- för att jag är glad, för att han är söt, för att jag blir glad när han vill äta, för att Åke är världens bästa pappa, och för; i princip allt!
Jag har aldrig varit med om att man kan älska någon så mycket att det gör ont i hela kroppen!
Pappa Åke och Ville på barn 4
Finast..
Premiärturen på BB
Trött pappa..
På väg hem. Vansinne vad vi skrattade åt han alldelens för stora utstyrsel!
På torsdag morgon strax efter Åke åkt på jobbet vid 7 tiden gick vattnet. Så när han kommit hem igen och jag fått i mig lite frukost åkte vi till förlossningen för en koll bara..
Redan på väg in vid halv 10 kom de små små molande värkar/sammandragningar, men inget som på nåt sätt gjorde ont.
Kurvan såg fin ut, vattnet var rent, bebis mådde hur bra som helst så ifall värkarna inte skulle komma igång på "riktigt" så fick vi en igångsättningstid dagen efter.
Vi åkte hemåt igen och jag började kolla igenom massa avsnitt av rederiet och facebookade eftersom jag inte hade tänkt avslöja något..
Hela tiden från det att vattnet gick var det mellan 3-5 minuter mellan varje värk, de blev lite kraftigare efter hand bara, men fortfarande inget som gjorde ont, eller nja-klart det kändes lite, men jag har haft mensvärk värre än det där.. Det var liksom inget jag inte kunde andas mig igenom..
Eftersom jag vet att det kan ta så lång tid och eftersom jag inte hade så ont så väntade jag på att det skulle börja avta eller komma mer oregelbundet (för att sen börja om igen, jag tyckte det gick lite för fort för att vara möjligt...) Men vid två började jag bli osäker- De hade ju trots allt varit heelt regelbundna värkar sen morgonen med 3-4 minuter mellan varje.
Jag ringde förlossningen igen och sa att jag vill verkligen inte föda i bilen!! Men hon sa att kom in så får vi undersöka och se hur det står till..
14.39 tryckte jag in min sista värk på värktimer.se (världens bästa sida by the way!!)
Sen åkte vi..
På¨vägen in så började det kännas lite och jag hade svårt att sitta då jag tyckte det tryckte på en aning..
Väl på förlossningen var det kanska många som skulle föda samtidigt så de satte en kurva och de bad om ursäkt för att de sprang så mycket olika sköterskor in och ut men jag skulle strax bli tilldelad en barnmorska.
Nu började värkarna gör lite ont och jag fick prova lustgasen. Fortfarande hade ingen kollat mig trots 2min mellan värkarna.
Efter 4-5 gånger med lustgasen började det göra förbaskat ont och trycka på ordentligt. Jag sa till Åke att trycka på larmet för jag skulle ha ryggbedövning NU!!
Då kom en barnmorska och frågade om någon hade undersökt mig, då var jag så borta i skallen allt jag sa var att jag ville ha ryggbedövning och att det tryckte på och att det gjorde ONT!
Men efter att hon kollat hur öppen jag var så fick jag snällt veta att någon ryggbedövning var det inte tal om.
Jag minns hennes kommentar så väl i bakhuvudet!
-Men lilla vän, du ska föda barn nu..
Sen strömmade det in hur mycket sköterskor och Barnmorskor som helst.
Och jag tappade liksom kontrollen över kroppen- den bara tog över och började ta i. HUUUUR HÄFTIGT som helst såhär i efterhand.. Jag får rysningar när jag försöker minnas känslan..
Lilleman hade bajsat i vattnet behövde komma ut väldigt snabbt, så en sköterska hängde sig över min mage för att hjälpa till, och jag tog i för kung och fosterland och så fick dom använda sugklockan en gång. Så på 3 krystvärkar var han ute.
När han lades på mitt bröst var jag så chockad att jag hade ingen aning om vad som hänt. Jag uppfattade aldrig att han kom ut.
16.16 föddes älskade Vilgot.
Första natten fick han ligga på Barn4 för att få lite hjälp med andningen efter att ha blivit lite chockad över den snabba resan och så hade han andats in lite bajsvatten, så de ville kolla att han inte skulle få en infektion.
Igår em fick vi komma hem på permis. Han ska in igen på B4 på måndag för en sista koll..
Alla som beskriver känslan att få barn säger att det gåår inte att beskriva, det bör upplevas- och jag kan inte annat än hålla med! Jag grät som ett barn när jag såg honom på barn4 för första gången eftersom han fick Åka upp dit på en gång. Jag grät och grät och grät. Och sen kan jag inte slita ögonen från honom! Jag har knappt sovit en blund inatt då det var första natten vi fick vara tillsammans- jag har legat och lyssnat på honom hela tiden. Jag njöt i fulla drag när vi satt i soffan vid 2 bara han och jag och tittade på varandra..
Det fick mig att gråta igen..
jag gråter hela tiden- för att jag är glad, för att han är söt, för att jag blir glad när han vill äta, för att Åke är världens bästa pappa, och för; i princip allt!
Jag har aldrig varit med om att man kan älska någon så mycket att det gör ont i hela kroppen!
Pappa Åke och Ville på barn 4
Finast..
Premiärturen på BB
Trött pappa..
På väg hem. Vansinne vad vi skrattade åt han alldelens för stora utstyrsel!
dag efter dag
Jag försöker hålla mig sysselsatt på dagarna, men inte går det fort inte... Hade hästen varit igång hade jag åtminstone kunna aktivera honom på ett eller annat sätt.. Han tycker som jag..Dötrist å vila! Han har ju fått smak på ridhästlivet och har på tok för mycket energi för sitt eget bästa! Ränner som en galning medans matte står och "proar" utanför hagen..
Hoppas han blir friskförklarad på återbesöket, men veterinären sa att oftast får dom en kur till.. Och ÄNNU mer vila!
Om han åker på en till behandling och vila så bör han vara igång till dess att jag är det! Det var ju den bästa valda tiden att bli halt om man får välja!
För övrigt så är jag i bilköpartagen.. Först var tanken en Honda Cr-V, har bara hört bra om dem. Men det blir för mycket pengar in på föräldraledigheten. Vi får ta det i framtiden när vi är tillbaka på jobbet igen. Istället åker vi och tittar på en Saab 9-5 i morgon.
Det tror jag blir toppen. Vi får se om vi fastnar för den.
Jag skulle vilja ta min bok och bara lägga mig i soffan och läsa, läsa, läsa, nu när det är så trist väder! Men det är så vansinnigt obekvämt att ligga, jag börjar bara må illa på en gång och får ont i kroppen! Samma på natten- sover illa som aldrig förr! Nästan så jag gruvar varje kväll för jag måste gå och läga mig! Men det går väl över efteråt!
Därför ser jag till att hålla mig i upprätt ställning och i rörelse hela tiden.
I helgen åker vi till Granån, Emma ska tävla i Sikeå och passar på att hälsa på oss där, så får hon någonstans att sova också.. Det blir kul!
All for now..
Hoppas han blir friskförklarad på återbesöket, men veterinären sa att oftast får dom en kur till.. Och ÄNNU mer vila!
Om han åker på en till behandling och vila så bör han vara igång till dess att jag är det! Det var ju den bästa valda tiden att bli halt om man får välja!
För övrigt så är jag i bilköpartagen.. Först var tanken en Honda Cr-V, har bara hört bra om dem. Men det blir för mycket pengar in på föräldraledigheten. Vi får ta det i framtiden när vi är tillbaka på jobbet igen. Istället åker vi och tittar på en Saab 9-5 i morgon.
Det tror jag blir toppen. Vi får se om vi fastnar för den.
Jag skulle vilja ta min bok och bara lägga mig i soffan och läsa, läsa, läsa, nu när det är så trist väder! Men det är så vansinnigt obekvämt att ligga, jag börjar bara må illa på en gång och får ont i kroppen! Samma på natten- sover illa som aldrig förr! Nästan så jag gruvar varje kväll för jag måste gå och läga mig! Men det går väl över efteråt!
Därför ser jag till att hålla mig i upprätt ställning och i rörelse hela tiden.
I helgen åker vi till Granån, Emma ska tävla i Sikeå och passar på att hälsa på oss där, så får hon någonstans att sova också.. Det blir kul!
All for now..
Inte länge kvar nu..
Näe, det är inte så länge kvar nu även om det är ett gäng veckor.. Detta kändes ju ganska avlägset när jag fick reda på att jag var gravid.. Dåå gick veckorna sakta!
Men nu sitter jag här med stormagen i vädret.. Vi längtar som galningar!! Än är jag inte det minsta nervös.. Det är bara Åke som är lite "shakey!" Men jag tror det är lättare för mig att känna mig lugn, eftersom jag har ju burit på bebis i x antal månader..
Allt som vi kan tänkas behöva de första veckorna är inhandlat.. BB-väskan är ännu opackad, men den ska vi väl ta itu med också även om jag inte känner nån jättestress över det just nu.. Jag som är ett kontrollfreak, har nog aldrig varit så lugn som jag är nu.. Jag går runt och vet att allt ordnar sig..
Ett exempel är när jag upptäckte att Cerio var halt.. Hade det varit Grynet hade jag gråtit floder (ingen överdrift) Nojja var mitt mellannamn. Men efter den brutala förlusten kan liksom saker och ting inte bli så mycket värre. Att han blev halt är inte hela världen- han lever och mår faktiskt väldigt bra! Det löser sig!
Det kan låta töntigt för den som redan besitter kunskapen att hantera vardagen med att rycka på axlarna. Men ett ganska stort steg för mig som blivit näst intill hysterisk om något hänt..
Åke börjar jobbet igen på måndag.. Jättetråkigt för oss båda.. Jag kommer tycka att det är rätt trist att gå hemma själv. Men det dröjer inte allt för länge så är jag inte ensam på dagarna längre..
Det känns jättekonstigt och helt underbart. Så här innan man egentligen har en aning om hur ens liv kommer se ut, så gör man sig ju en massa föreställningar.. Jag undrar hur väl de kommer stämma överens- mina föreställningar och den riktiga vardagen? Det återstår att se..
Detta var ett utdrag direkt ur min hjärna.. All for now..=))
Men nu sitter jag här med stormagen i vädret.. Vi längtar som galningar!! Än är jag inte det minsta nervös.. Det är bara Åke som är lite "shakey!" Men jag tror det är lättare för mig att känna mig lugn, eftersom jag har ju burit på bebis i x antal månader..
Allt som vi kan tänkas behöva de första veckorna är inhandlat.. BB-väskan är ännu opackad, men den ska vi väl ta itu med också även om jag inte känner nån jättestress över det just nu.. Jag som är ett kontrollfreak, har nog aldrig varit så lugn som jag är nu.. Jag går runt och vet att allt ordnar sig..
Ett exempel är när jag upptäckte att Cerio var halt.. Hade det varit Grynet hade jag gråtit floder (ingen överdrift) Nojja var mitt mellannamn. Men efter den brutala förlusten kan liksom saker och ting inte bli så mycket värre. Att han blev halt är inte hela världen- han lever och mår faktiskt väldigt bra! Det löser sig!
Det kan låta töntigt för den som redan besitter kunskapen att hantera vardagen med att rycka på axlarna. Men ett ganska stort steg för mig som blivit näst intill hysterisk om något hänt..
Åke börjar jobbet igen på måndag.. Jättetråkigt för oss båda.. Jag kommer tycka att det är rätt trist att gå hemma själv. Men det dröjer inte allt för länge så är jag inte ensam på dagarna längre..
Det känns jättekonstigt och helt underbart. Så här innan man egentligen har en aning om hur ens liv kommer se ut, så gör man sig ju en massa föreställningar.. Jag undrar hur väl de kommer stämma överens- mina föreställningar och den riktiga vardagen? Det återstår att se..
Detta var ett utdrag direkt ur min hjärna.. All for now..=))
