Ett konstaterande.

Alltså nu har jag försökt låta bli att äta socker, eller vi kan kalla det Godis.
Och själva DEN grejen att inte äta alls går mycket bättre än att "okej-jag-får-äta-men-bara-en"
Jag jämför mig med Edward Cullens beskrivning av när vampyrer känner smaken av blod. Det börjar ett ursinne och man kan inte sluta.
När jag bestämde mig för att äta godis igen (efter fyra dagar) så tänkte jag att okej: Jag får äta men jag behöver inte stoppa i mig så stora mängder? En räcker väl? Inte hela kartongen!
Men nä.. Så fort jag sätter tänderna i något sött så blir jag som förbytt och det finns ingen spärr.

Detta får mig både att förbannas och skrämmas men samtidigt också skratta åt vad socker gör med en!? I have no control!!

Jaja, bara å kämpa vidare! Jag tyckte bara att Edward hade så bra beskrivning på sin känsla..


Och så till något helt annat. Vad är det med vissa personer och inte fatta en pik?! En hint eller en signal??
Ett exempel så ni förstår hur jag menar. När man tar fram tandborsten på kvällen och det sitter några fulla drägg kvar i soffan.. Som inte begriper att de ska masa sig hemåt, eller åtminstone lämna placet!

Har en situation jag upplever på ett visst ställe nästan varje dag.. Otroligt irriterande, men ändå inte så att man kan säga det rakt ut.. Åter igen. Får jobba lite med mig själv och bara acceptera att denna person är en av dem som skulle sitta kvar i soffan om någon drog fram tandborsten, började jäspa och försvinna in i sovrummet efter att den sagt god natt!


Kommentarer
Postat av: Anna

Ja men det finns ju sådana människor :) bara att acceptera att vi är olika, vi är nog födda så tror jag! I dont like them to... prova mörkchoklad 70% finns jätte goda sådana o inte alls lika beroende framkallande, jag har lika socker problem som dig, nu har inte jag ätit godis på 6 veckor :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0