primadonnna

Detta är jag (och kanske många andra) i ett nötskal!

Landet lagom

I Sverige så skall man aldrig sticka ut, aldrig provocera och alltid vara normal samt uppträda korrekt. Med korrekt menas att man inte skall synas i mängden men svara artigt om någon okänd mot förmodan skulle tilltala en, och dessutom be om ursäkt för allt och inget, samt för sin egen existens i detta land.

Det svenskaste man kan vara är att ha ett lagom bra jobb där man tjänar lagom mycket pengar, ha en lagom ny Volvo (eller en SAAB om man verkligen vill sticka ut) och en lagom stor villa, lite lagom nära ett samhälle med en ICA-affär.
Man skall dessutom ha lagom många vänner och lagom många barn. Sexlivet skall vara lite lagom småtråkigt och man skall dricka lagom mycket vin på helgerna. Sverige är landet lagom. Till och med vädret i Sverige är just bara lagom bra.

Att dricka lättmjölk är för pretentiöst, det tyder på att man tror man är någon. Att vara så crazy att man skulle ge sig på att dricka standardmjölk är fullständigt uteslutet, man vill ju inte skylta med att man lever ohälsosamt. Naturligtvis så finns det i Sverige en lagomlösning, det finns mellanmjölk. Mitt emellan och alldeles lagom fet så man slipper sticka ut åt något håll. Dessutom så behöver man inte skämmas och kasta urskuldande blickar på dem bakom i kön när man packar upp varorna på bandet när man har handlat. Grön mjölk, jag är lagom. Jag är svensk.

Faktum är att själva ordet lagom bara finns i ett fåtal språk. Alla dessa länder är lika försiktigt osäkra som Sverige. Vi hittar ordet lagom i norskan, i estniskan samt i japanskan. Länder där man inte vill sticka ut, inte vill vara annorlunda än sina grannar. De stackars japanerna har ju till och med hög musik på offentliga toaletter för att inte grannarna skall höra pruttljuden som eventuellt, av misstag, skulle kunna halka ut om det vore riktigt, riktigt illa.

Frågan är vad den här mentaliteten skapar för sorts människor och idrottsmän/kvinnor? Vem är stark nog att våga sticka ut och gå sin egen väg? Vem vågar stå upp och säga att jag skall bli bäst? Att säga till någon att man skall bli bäst på något, är ett värre övergrepp än att klubba ner sin egen mamma med ett basebollträ och samtidigt skratta rått.

Sveriges raka motsats finns på andra sidan Atlanten. I USA är det precis tvärtom. Den som inte säger att hon eller han skall bli bäst är en looser av stora mått. Att framhäva sig själv är en självklarhet och en mänsklig rättighet. Tron på sig själv är den viktigaste egenskapen i USA. Jag vill verkligen inte glorifiera dessa supersize storskrävlare till korkade amerikaner som är så trångsynta att de inte ens kan peka ut sitt eget land på en världskarta, men ändå... Vi har något att lära av dem. Tron på oss själva!

Det finns ingen motsats i att våga säga att "jag skall bli bäst och jag tror på mig själv", samtidigt som man har respekt för andra människor. Att det skulle vara fult att tro på sig själv är fel. Lika fel som det är att säga "att jag är ingen, men det är minsann ingen annan heller". Ni kan väl Jantelagen? Den säger ju att:

• Du skall inte tro att du är något.
• Du skall inte tro att du är lika god som vi.
• Du skall inte tro att du är klokare än vi.
• Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
• Du skall inte tro att du vet mer än vi.
• Du skall inte tro att du är förmer än vi.
• Du skall inte tro att du duger till något.
• Du skall inte skratta åt oss.
• Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
• Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Om vi skall bli framgångsrika som svenskar inom hästsporten så är det dags att slänga den där eländiga Jantelagen så långt bort att den aldrig mera hittar tillbaka hit igen. Det är dags faktiskt tro på sig själv. Istället för att som typiskt svensk säga att "jag är glad om jag kommer till omhoppning" så spänn bågen!

Våga säga att "jag vet att jag och min häst är bra och vi skall vinna den här tävlingen".

Jag tror inte att det är en slump att Sverige och svenskarna oftast är sämst när det gäller. Hur många gånger har inte Tre kronor eller fotbollslandslaget "haft otur"? Hur många gånger har vi inte hört att det "inte gick Sveriges väg idag"? Vi är inte uppfostrade att ta för oss och våga sticka ut. Det är väl klart att man inte kan vara bäst när det gäller då?

Jag tror att en svensk i grund och botten är rädd för att lyckas, rädd för att vara bäst och vinna. Det skulle ju innebära att man faktiskt stack ut från mängden, och att man inte längre kunde gömma sig bakom sin mellanmjölk i kön på ICA. De andra där bakom i kön skulle ändå veta vem man var och rynka på näsan och sedan viska tyst till varandra om att där är den där viktigpettern som faktiskt vann. Vilken hemsk människa!

Låt mig få avsluta den här krönikan med att återge den omvända Jantelagen för er. Den som faktiskt är sann, och som kanske kan ge er modet att våga vara någon. Framgång är bra, och jag önskar er mycket av den.

• Du skall tro att du är något.
• Du skall tro att du är lika god som alla andra, och alla andra är lika goda som du.
• Du skall tro att du är lika klok som andra, ibland klokare.
• Du skall veta att du är lika bra som andra. Om du vet att du gör ditt bästa så kan du enklare uppskatta dem som är bättre.
• Ibland vet du mer än andra.
• Du är inte förmer än andra, men du är lika enastående som alla andra.
• Du duger till mycket.
• Skratta åt dig själv, det gör dig fri.
• Du skall tro att många bryr sig om dig.
• Du skall tro att du kan lära andra en hel del och lära av dem.