primadonnna

Tävlingar på hippo i helgen, och i dag kunde jag inte hålla mig borta längre.. Åkte in tidigt och tittade och jag var rätt sugen på att hoppa.. Fy. När jag var där gick det bra. Men när jag åkte hemåt 6 h senare och lyssnade jag på radion- hörde jag en låt:

http://www.youtube.com/watch?v=RJF5svMrTgY

Ni kanske tycker det är fånigt, men texten är fantastisk! Och då blev det känslomässigt jobbigt en stund. Jättejobbigt.. Jag saknar henne så mycket. Det finns ingen jag saknar så mycket som henne. Älskade vän..



Du var så älskad!


You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you
You’re out of my life, but did you have to die?


Jag har en jättefin häst i stallet som jag tycker så mycket om, men vad gör det när det är två olika individer. En häst är inte bara en häst som går att byta ut hur som helst.
Man kan tycka om flera hästar, men den vän man förlorat, var ju speciell!

Det som är jobbigt är att inse att hur jag än bär mig åt, vad jag än gör, vem jag än ber till så kommer hon aldrig tillbaka! Inget gör mig så frustrerad! Vi var ju inte färdiga..

Känns skönt att älta ibland.. Att ta riva upp fula sår, så de kan läka lite bättre...