primadonnna

Ja det blev en pojke!! Huur förvånad blev jag inte efter att ha vara så säker på att det var en liten tjej=) Jag tänker berätta lite hur det gick till för de som är intresserade..

På torsdag morgon strax efter Åke åkt på jobbet vid 7 tiden gick vattnet. Så när han kommit hem igen och jag fått i mig lite frukost åkte vi till förlossningen för en koll bara..

Redan på väg in vid halv 10 kom de små små molande värkar/sammandragningar, men inget som på nåt sätt gjorde ont.
Kurvan såg fin ut, vattnet var rent, bebis mådde hur bra som helst så ifall värkarna inte skulle komma igång på "riktigt" så fick vi en igångsättningstid dagen efter.

Vi åkte hemåt igen och jag började kolla igenom massa avsnitt av rederiet och facebookade eftersom jag inte hade tänkt avslöja något..

Hela tiden från det att vattnet gick var det mellan 3-5 minuter mellan varje värk, de blev lite kraftigare efter hand bara, men fortfarande inget som gjorde ont, eller nja-klart det kändes lite, men jag har haft mensvärk värre än det där.. Det var liksom inget jag inte kunde andas mig igenom..

Eftersom jag vet att det kan ta så lång tid och eftersom jag inte hade så ont så väntade jag på att det skulle börja avta eller komma mer oregelbundet (för att sen börja om igen, jag tyckte det gick lite för fort för att vara möjligt...) Men vid två började jag bli osäker- De hade ju trots allt varit heelt regelbundna värkar sen morgonen med 3-4 minuter mellan varje.

Jag ringde förlossningen igen och sa att jag vill verkligen inte föda i bilen!! Men hon sa att kom in så får vi undersöka och se hur det står till..

14.39 tryckte jag in min sista värk på värktimer.se (världens bästa sida by the way!!)
 Sen åkte vi..

På¨vägen in så började det kännas lite och jag hade svårt att sitta då jag tyckte det tryckte på en aning..

Väl på förlossningen var det kanska många som skulle föda samtidigt så de satte en kurva och de bad om ursäkt för att de sprang så mycket olika sköterskor in och ut men jag skulle strax bli tilldelad en barnmorska.

Nu började värkarna gör lite ont och jag fick prova lustgasen. Fortfarande hade ingen kollat mig trots 2min mellan värkarna.

Efter 4-5 gånger med lustgasen började det göra förbaskat ont och trycka på ordentligt. Jag sa till Åke att trycka på larmet för jag skulle ha ryggbedövning NU!!

Då kom en barnmorska och frågade om någon hade undersökt mig, då var jag så borta i skallen allt jag sa var att jag ville ha ryggbedövning och att det tryckte på och att det gjorde ONT!

Men efter att hon kollat hur öppen jag var så fick jag snällt veta att någon ryggbedövning var det inte tal om.
Jag minns hennes kommentar så väl i bakhuvudet!

-Men lilla vän, du ska föda barn nu..

Sen strömmade det in hur mycket sköterskor och Barnmorskor som helst.
Och jag tappade liksom kontrollen över kroppen- den bara tog över och började ta i. HUUUUR HÄFTIGT som helst såhär i efterhand.. Jag får rysningar när jag försöker minnas känslan..

Lilleman hade bajsat i vattnet behövde komma ut väldigt snabbt, så en sköterska hängde sig över min mage för att hjälpa till, och jag tog i för kung och fosterland och så fick dom använda sugklockan en gång. Så på 3 krystvärkar var han ute.

När han lades på mitt bröst var jag så chockad att jag hade ingen aning om vad som hänt. Jag uppfattade aldrig att han kom ut.

16.16 föddes älskade Vilgot.

Första natten fick han ligga på Barn4 för att få lite hjälp med andningen efter att ha blivit lite chockad över den snabba resan och så hade han andats in lite bajsvatten, så de ville kolla att han inte skulle få en infektion.

Igår em fick vi komma hem på permis. Han ska in igen på B4 på måndag för en sista koll..

Alla som beskriver känslan att få barn säger att det gåår inte att beskriva, det bör upplevas- och jag kan inte annat än hålla med! Jag grät som ett barn när jag såg honom på barn4 för första gången eftersom han fick Åka upp dit på en gång. Jag grät och grät och grät. Och sen kan jag inte slita ögonen från honom! Jag har knappt sovit en blund inatt då det var första natten vi fick vara tillsammans- jag har legat och lyssnat på honom hela tiden. Jag njöt i fulla drag när vi satt i soffan vid 2 bara han och jag och tittade på varandra..
Det fick mig att gråta igen..

jag gråter hela tiden- för att jag är glad, för att han är söt, för att jag blir glad när han vill äta, för att Åke är världens bästa pappa, och för; i princip allt!

Jag har aldrig varit med om att man kan älska någon så mycket att det gör ont i hela kroppen!



Pappa Åke och Ville på barn 4


Finast..

Premiärturen på BB


Trött pappa..




På väg hem. Vansinne vad vi skrattade åt han alldelens för stora utstyrsel!