Rida vs befolka!
Visst menar folk väl! Absolut-det tror jag säkert, men ibland blir det lite matigt..
När man blir gravid är det en hel del saker som inte är OK att göra.
Tex.
Man ska inte äta jorgubbar, man får inte bada i offentliga bassänger, man får inte bada bubbelpol, man bör inte köra bil MED bilbälte, man får inte lyfta tungt, man får inte äta sushi (det finns annat på sushibordet än rå fisk-för den som undrar), man får inte äta vissa typer av ost, man får inte motionera, och absolut inte rida..
Några av dessa saker ÄR ju faktiskt rekomenderat att inte göra om man är gravid. Visst- Men sen är det väldigt många som har barn som kommer med en hel del för mig ganska konstiga uttalanden, utan att ha kollat upp hur mycket sanning det ligger i det..
Som t ex att köra bil med bilbälte- det är det faktiskt några som sagt att det INTE är bra!? Eftersom OM man krockar och bilbältet dras åt så kan det skada barnet.. Är det bättre att kastas genom bilrutan?
Eller bada i offentliga bassänger- vattnet åker väl inte upp i livmodern och förgiftar barnet hoppas jag- den enda rekomendation jag fått av min BM är att inte bada när vattnet har gått!? Det tycker jag låter lite mer rimligt!
Det finns också som som säger att vibrationerna i bubblorna i ett bubbelbadkar/pol kan orsaka missfall..
Så kommer vi till detta om ridning. ..
Vissa är för och vissa är emot. Det köper jag. Alla är vi olika och har rätt till våra åsikter. Jag tycker också att man bör respekteras för de åsikter man har oavsett om man tycker annorlunda!
Jag har valt att rida så länge det känns OK, Det är ett val jag gjort och är helt överens med min sambo som också tycker att det är OK. Jag är inte dum i huvudet utan är fullt medveten om de risker jag utsätter oss för.
Det jag stör mig på är att de personer med sina åsikter inte godtar mitt "försvar" om varför jag rider.
Varför är det ingen som ber mig sluta köra bil?
Jag har nämligen inte tänkt ramla av- det är liksom inget jag planerat in på mitt schema.. På samma sätt som att jag inte heller har tänkt att något idiot ska köra in i min bil under tiden jag kör. En hastighet som är betydligt högre och en krasch som är flera hundra gånger kraftigare än om jag skulle drutta av hästen!
Man kan aldrig förutsätta vad som ska hända- det håller jag helt med om..
Varför ber mig ingen att bara stanna hemma från mitt liv? Jag KAN ju bli överkörd på gatan intill affären (så som alla dårar kör i vännäs) Jag kan blir nerslagen och misshandlad när jag går ute ensam på kvällen, jag kan ramla och slå mig illa på isen när jag är på väg till jobbet,
(been there, done that!) Eller ramla av cykeln/bli påkörd på väg till stallet, allt kan hända!
Och vad är det som säger att jag blivit en sämre ryttare med sämre balans för att jag råkar ha en kula på magen,och jag är fortfarande inte otymplig på något sätt. Det finns väl betydligt tjockare personer än mig som rider ??
Jag är väldigt glad att så många före mig som ridit, hoppat och tävlat som gravida- för så mycket skitsnack som jag hört bakom min rygg får en ju såklart att känna sig som en skurk! Vilken fruktansvärt dålig mamma jag kommer bli.. Men då är jag då inte ensam.
Jämförelserna är en förklaring på hur jag tänker.. De kan av vissa uppfattas som barnsligt, tjuriga dumma argument, men vi återkommer till att, så länge jag och Åke är överens om hur vi ska ta oss igenom denna graviditet så tycker jag att det är ett val som vi inte ska behöva ta skit för!
När jag känner att det är dags att trappa ner eller helt sluta rida så gör jag det, då ber jag någon annan att ta över..
Kan inte ni vara snälla och kommentera- gravida, mammor eller ni som inte har barn. Hur tycker ni?
Alla som vill får tycka om detta så länge man respekterar andras val och åsikter.. Att jag ens måste försvara mig varje gång jag stoppar foten i stigbygeln där någon kan se mig- känns trist!
Jag beskriver mina tankegångar här istället så slipper jag säga det så många gånger! Nu är jag less på allt skitsnack!
O vilket spännande inlägg! Jag tror att det är många som ifrågasätter hästtjejers mentala hälsa i över huvud taget -hur kan man utsätta sig för något som är så farligt? Men vi som håller på vet varför vi gör det -för att vi är bara halva om vi inte får göra det!
Visst, det kan hända saker men som du skriver så kan man också bli på körd. Det går inte att skydda sig själv mot allt. Så länge man använder huvudet och inte utsätter sig för onödiga risker tycker jag att det är helt rätt att fortsätta rida.
Vad jag har hört ang. läkarrekomendationer så ska man inte börja med nya fysiska hårda aktiviteter när man är gravid men det är bara nyttigt att fortsätta med det man höll på med innan. Och av de som har fått barn inom ridsporten så vet jag att de tackar sin ryttarbakgrund till att de har kommit tillbaka så fort för att våra kroppar är tränade på rätt sätt. Vi blir starka på rätt sätt helt enkelt.
Så min dom lyder: RID SÅ LÄNGE DET KÄNNS BRA!
Folk kommer alltid att tycka en himla massa, så du får välja vilka du lyssnar på. Och för guds skull -använd bilbältet!!! ;)
Jag håller helt och fullt med dig. Jag red senast i söndags och det blev ett väldigt liv på vissa. Ja det är inte länge kvar (33+3) men jag var verkligen sugen på att rida och jag skulle verkligen inte ha gjort det om det på något sätt gjorde ont eller medvetet skadade barnet. Min BM säger att man ska röra på sig så mycket som möjligt om det då inte gör ont. Jag är ute och går 2-3 timmar varje förmiddag med hundarna för jag känner att jag mår bra av att röra på mig. Jag är även och badar på badhuset med Lucas och jag lyfter saker som är tunga. Jag försöker att leva livet precis som innan men stannar upp och vilar när kroppen behöver det. Dagen innan Lucas föddes var jag och Niklas på en långpromenad med hundarna, kändes hur bra som helst och Lucas mådde bara finfint när han föddes. Jag tror även att det är lättare att komma tillbaka från graviditeten om man rör på sig innan. Däremot så tror jag inte att man ska rida allt för länge för att om jag inte minns fel så kan våra ridmuskler "motverka" lite vid förlossningen, de är så starka och håller emot bra vid krystningen. Men vad vet jag? Det gick bra förra gången så det hoppas jag på nu med. Gör det som du tror på och känner för. Det är din kropp och om man ska lyssna på alla råd som finns så kommer du att bli tokig!!!!! Kör på, kram
Hej vännen! Jag red så länge det kändes OK för mig, Det är ju bara du själv som kan bestämma hur det känns och hur vida ont eller inte ont du får utav det. Jag red ända till vecka 34+2 med 1:a sonen och med andra sonen red jag ända fram tills dagen innan han bestämde sig för att komma ut, Så det är upp till var och en att bestämma vad som känns bra och inte bra. Man kan inte bara lägga ner sina hobby/behov pga. att man är gravid. Så länge du orkar och tycker det känns OK och inte får ont eller så, är det bara att rida på :) :) Önskar er all lycka till bebisen!! kramar om
Alla har olika åsikter om allt men det är när man är gravid som alla helt plötsligt har rätt att utrycka sig oavsett vad det gäller, bara där har den gravida 'jobbigheten' börjat!!! väldigt konstigt att folk o fä blir såna??
Precis som du själv känner så säger kroppen ifrån när det är dax att sluta, för den tiden kommer så småningom, lite olika på varje individ :)
oftast är det dom icke gravida ridande som tycker det är helt absurt att fortsätta rida men som sagt så om nån gång så är man mke försiktig o man skulle aldrig göra något som skulle vara farligt, o har man inte åkt av hästen på dom senaste åren varför skulle man göra det just nu??
jag har ridit igenom mina 3 graviditeter o det har funkat super, nu sista så red jag ju in min 3 åring som gravid o red redan 11 dar efter förlossningen (observera att det var nr 3,oftast går det fortare o fortare att komma upp i sadeln, 1'a gången var jag uppe efter 8 veckor o 2'a efter 4...) men nu skulle jag ju visa 3 åringen på 3års förra året så det var bara att lägga på en rem - men allt går bara man vill :)
Det finns alltid nåt att klanka på, så snart den lille är född så kommer allt att handla om ammningen, äter den tillräckligt? hur ofta? varför o ditt o datt....
Mina barn har alltid fått hängt me mig, det blir jobbigt i längden om man alltid måste amma i soffan, så mke enklare om ungen kan hänga me ut i stallet o man kan dra fram maten o amma där ute osv... jag pumpade ur o lämnade lille man(2½ mån) hemma förra året på 3 års så karln fick mata me flaska (självklart hade jag provat innan!) o det var så skönt att bara fokusera på ett.... säkert många som hade åsikter om det me , men ska man lyssna o ta åt sig av alla då blir man ju tokig -
Nä, gör som DU o DIN karl tycker o stå fast vid det... det lönar sig i längden :) sen kan man absulut ta imot goda råd o ändra sig men huvudsaken det känns RÄTT för er!!!! ibland när det är första gången så kanske det inte heller är så lätt att veta vad som är rätt för en själv men då får man helt enkelt pröva sig fram, våga fråga, man blir inte dummare av det :)
sen till bilbällte du skrev om... det finns faktist enkomma gravid bälten som man tex köper på barnens hus ;)
Att du måste försvara dig varje gång du rider... är det samma människor?? fråga istället varför dom tycker det är farligt eller om dom har provat rida som gravid...(skulle inte tro det) ist för att försvara dig...
Ha en bra dag Lycka till me ridningen idag ;)
Kram (ps, tycker du hade en liiiiten mage än ;)
Jag tycker du gör alldelens rätt , rid så länge det känns OK! Jag red ju som du vet aldrig under mina graviditeter men gjorde andra saker som man tydligen INTE få göra , men mina barn är fullt friska och har inte tagit skada av att jag motionerat eller burit tungt eller gått i alla 711 trappor.
Precis som du skriver så är det minst lika farligt isåfall att gå på jobbet i ishalkan eller köra in till stan med bil. vart ska man dra gränsen på vad man få göra och inte ? Svaret är ganska enkelt , varje individ gör som man själv tycker och så länge det känns rätt så är det rätt!(för den individen)
Sen finns det självklart gravida som råkat ut för hemska saker men ett barn ligger ganska skyddat i din mage , jag själv ha rammlat ocg slagit magen ordentligt men Melwin komme ut utan blåmärken ;)
Nä Pernilla , DU gör som DU och ÅKE vill, det är eran graviitet och din kropp så sluta lyssna på andra. Dom är kanske bara avis att du orka hålla igång och att du mår så bra att du kan och orka !
Heja pernilla det är bara att sitta kvar i sadeln så länge du vill!
puss
Jag håller med dig om det du skriver. Det var samma sak för mig. dock var jag tvungen att sluta rida i v 20 pga att min kropp gick näst intill sönder.. annars hade jag ridit som vanligt, dock inte hästar jag vet det är stor risk att falla av.. något som jag också märkte när barnet väl var fött var att folk fortsatte snacka då om amning, sömn osv osv osv. det är precis som att man inte känner sitt barn bäst. alla andra oavsett om de har barn eller inte lägger sig alltid i och tror sig veta bäst... gör som du känner och vill göra. ingen annan har något med det att göra och sätt på hörselproppar så du slipper höra gnället..
Håller med alla föregående talare!
Jag undrar också vilken dumfan det är som tror att man ska ha bilbältet PÅ magen? Det spelar ingen roll om du är gravid eller inte, har du bilbältet ovanpå magen och krockar så har du vips både perforerade tarmar och en perforerad urinblåsa. Bältet är ju konstruerat för att det ska sitta under magen vid höfterna. Och där ligger ingen bebis så vitt jag vet?
Tack snälla ni som kommenterat! Jag läser och begrundar!! Väntar med nyfikenhet på kommentarer av andra slag. Men det värmer i hjärtat att jag inte är den skurk som vissa får en att känna. Jag ger mig inte in i något jag inte litar på att jag fixar.. så det blir öronproppar på när jag behöver dem! Kramar P
Instämmer med de övriga. Kan däremot inte förstå att folk fäller kommentarer och lägger sig i om du rider eller inte. Det är väl ändå din ensak. Möjligtvis Åkes.. Vad jag vet så var det ingen som hade några åsikter om jag red eller inte. Men å andra sidan lyssnar jag sällan på skitsnack eller så är jag bara lite döv. Rid du så länge det känns bra. Jag red till vecka 36 och började sedan om 10 dagar efter förlossningen. Ja, man blir jättestark i musklerna och som Jenny skriver så kan våra ridmuskler "motverka" lite vid förlossningen, de är så starka och håller emot lite för bra vid krystningen. De håller emot och är jättestarka och kan ju göra att det är jädrigt trångt att ta sig ut... men de gör oxå att man är tillbaka i form rätt fort efteråt :)
Kan du och vill du rida så gör det. När jag var som mest bitter och less i v.42 så skämtade min BM tom att jag kunde få låna hennes westernsadel då jag inte rymdes i min egen. (Magen skavde mot framvalvet). Så, skit i andra och ha kul! Sen får man sålla bland all info, men så är det ju med allt. Lycka till!
ja du vet ju vad jag tycker, man kan ju inte bli nån annan bara för att man plötsligt är gravid. Tjatigt men ändå vill jag också poängtera att gör det du vill så länge det känns bra! Bebis ligger skyddad och klarar mer än många tror. Att ligga på soffan och trycka praline i 40 veckor mår ingen bra av.
Gud vad man blir less på människor med för mycket fritid som orkar lägga sig i alla andras liv! Man känner väl bäst själv vad som är bra för en och jag tycker att det är bra att du står på dig. Man känner sin egen kropp bäst och man kan därför vara den enda som bestämmer över den. Flög av en häst gravid i 38:de veckan, tanten på sjukvårdsupplysningen blev rabiat, läkaren jag sedan träffade tog det med ro och hänvisade till det massiva skydd barnet har i magen, han menade att risken för skador på barnet var minimal. Jag tror därför att "Di lärde tvista därom" så man känner bäst själv. Dessutom har vi väl genom tiderna aldrig levt ett så stillsamt liv som vi gör nu, skulle tro att riskerna var bra mycket större förr och folk verkade ha fått ett och annat välskapt barn även då...
Vad roligt med så många positiva! Det har då lugnat ner sig betydligt sen detta inlägg och alla kommentarer. Har ju vågat mig iväg och rida "offentligt" även om jag hade gjort det annars så känns det bättre om andra människor inte bryr sig så högt=)
