primadonnna

Du vet att du är tillsammans med en hästtjej när...

Alla vet att hästfolk är lite speciella av sig. Saker och ting är inte riktigt som det är på andra ställen i världen. Här är därför en liten lista med... hum, inte fullt så bra saker med att vara tillsammans med en hästtjej.

Du vet att du är tillsammans med en hästtjej när...

- Du plockar ur din nytvättade tvätt ur tvättmaskinen och inser att din nya fina skjorta ser ut som ett hårigt gosedjur eftersom hon har tvättat sina schabrak i maskinen alldeles innan.

- Du hoppar in i hennes bil en varm sommardag och tvingas omedelbart kasta dig ut ur densamma lika fort igen, eftersom hästlukten är så stickande att det inte går att andas i bilen. När du påpekar detta för hästmänniskan så stoppar hon in huvudet i bilen och säger "Jag känner då ingen lukt".

- Du får en tydlig knuff i sidan om du skulle råka stå i vägen någonstans. Att be någon flytta på sig med ett vänligt verbalt påpekande är uteslutet, utan hon markerar kraftfullt fysiskt på vilken plats hon förväntar sig att du befinner dig på.

- Din garderob förändras från att innehålla ljusa, snygga kläder till att mer och mer påminna om scoutledare Frasses våta dröm. Dessutom börjar du spara på gamla tröjor och byxor med motiveringen att "de är bra att ha i stallet".

- Du inser att du oftare ser din partner i höga läderstövlar och med en piska i handen, än i en fin klänning. Detta helt utan att ni ägnar er åt någon trevlig perverterad lek i sovrummet efter mörkrets inbrott.

- Begreppet "ridtrosor" förs in i ditt ordförråd. En bra "ridtrosa" får inte skava, inte vara för tunn, inte vara för liten eller synas genom ridbyxorna. Eftersom alla veckans dagar innehåller ridning så är sexiga underkläder ett minne blott.

- Du hittar din ridtjej vid hyllan med majs i affären ivrigt letande efter den billigaste burken. Tänk att det kan skilja hela två kronor mellan olika märken! När du påpekar att den billigaste burken smakar träpellets så möts du av en oförstående blick och kommentaren "man måste spara pengar". Exakt samma oförstående blick får du utanför hästaffären när hon kommer ut med en full påse med hästsaker fast hon egentligen bara skulle handla en grimma. Fast nu är kommentaren istället "det ser mycket ut, men det gick bara på tre tusen och det är faktiskt bara saker jag behöver".

- Det klagas ljudligt om att det är långt att åka till jobbet eftersom det tar femton minuter, men hon åker glatt en och en halv timme enkel väg bara för att se en kompis tävla i en lokal LB någonstans mitt ute i ingenstans.

- Du får träna upp din förmåga att inte vara svartsjuk, eftersom hon är borta 3-4 timmar varje kväll, och är dessutom helt omöjlig att nå på mobilen. Att störa i stallet är som att svära medan Runar ber middagsbön allra minst.

- Alla ekonomiska kalkyler runt hästen är rena glädjekalkylerna. Att köra bil och transport till en tävling kostar 10 kronor per mil (för annars har hon inte råd att tävla). Att sedan bilen drar en och en halv liter per mil med transporten bakom, och bara bensinen kostar 13 spänn per liter är inget som du behöver bekymra dig om.

- Huset där ni bor sakta men säkert fylls av olika, mer eller mindre suspekta, föremål som skall föreställa priser från olika hästtävlingar.

- Du inte kan gå på vänster sida om henne när ni är ute och går utan att hon får ett spel och måste byta sida. På höger sida leder man både häst och man.

- Hennes telefonbok i mobilen innehåller de mest suspekta namn. Nej det är inte gamla pojkvänner eller kodade älskare, utan helt enkelt namnet på olika hästar i stallet. Hästmänniskor kallar varandra vid hästnamn, punkt slut.

- Dina kollegor på jobbet börjar sniffa i luften och diskret titta under sina skor om de har råkat trampa i något olämpligt på vägen till jobbet. Hyperallergiska Siv i växeln börjar nysa hysteriskt varje gång du går förbi. I själva verket har du bara tagit din hästtjejs bil till jobbet.

- Du upptäcker till din fasa att hittar till fler stall och tävlingsplatser runt om i Sverige än till krogar och uteställen.

Trots alla ovanstående punkter så är det ju så att ni alla vet att jag är oerhört positiv till att ha en hästmänniska som livskamrat, men det är ju inget roligt att skriva om. Att vara snäll är något som Bamse kan få syssla med, inte jag.

Anna är det bästa som har hänt i mitt liv, och förmodligen mycket tack vare att hon är en envis förbannad hästtjej med skinn på näsan, hästskit under skorna och med ett par rejäla ridtrosor.