Äntligen har jag förstått mig på skannern! Så nu kan jag bjuda på den gamla goda tidens bilder, på den tiden man red varmblod, mina två bästa vänner hette Draget Skörda och Forever Yankee L.

Detta var stort för mig! OJ! Att ha två egna hästar, som jag hopptävlade med! Några minns dem knappt medan andra har massa historier att berätta om hur jag flög som en pallevante uppe på ryggen på dessa två! Ramlade av gång på gång, men Upp i sadeln igen!

Blir full i skratt av att titta på dem! Det var tider det... (låter som jag är hundra år!) Se och njut!



Kvaliten är inte den bästa, Här är jag 10 år gammal. Vissa kanske känner igen VännäsRyttarFörenings-Jackan?


Här ska jag och Mamma ut och prägla våra hästar! *asg*


Här ska jag och Maria Lindberg iväg till Marika Andersson och tävla hoppning och dressyr. Pirrigt! Minns det som igår! Jag hade Skörda och Maria fick låna Yankee.



När jag flyttade fick jag till slut min första ponny! Cawaziina. Här har vi vunnit hopptävling på Sörgården när jag var på ridläger..



Här är min stjärna Cassius som jag fick låna innan han såldes. Det var ändå bara fyra år sedan! Hrm.. typ nyss!

Detta var också i samband med att vi tog Nenji som omplac. Här är hon 6 mån


Lilltösen!

Inte stor.. <<pluttan!!

idag!

Gick kanon på hoppträningen för Eva, Grynet var städad och jag tyckte jag skötte mig också för den delen! Kändes kanon med snörena i stigbyglarna dock blir det inget av på tävling då det inte är tillåtet enligt TR.
Detta hade jag inte tänkt på, men det är tur man har vänner runt omkring sig som kan hissa varningsflaggan! Men det faller sig ju rätt logiskt! Det hjälper ju min sits och hela min ridning så jag antar att det klassas som lite fusk!

Rider 120 och 130 lördag och 125 söndag

Spännande med 130:in då det är poänghoppning och man får figurera ut en egen bana, och varje hinder har poäng! Ska bli superkul!

Slutar jobba om ett par timmar då åker jag direkt upp och kikar på hoppningen, måste rida vilddjuret också!

Blev lite sur över att måsta ställa in Dressyrträningen igår. Men efter jag fixat ryggen åkte jag och shoppade istället! Ett par Jeans två tröjor, och en armbandsklocka!
Kändes skönt att jag köpte något till mig själv, men det händer alltmer ofta nu. Guud? Försummar jag min häst!? (HAHAHA NÄ!) Hon har bling bling och prylar så jag hinner inte ens använda allt!

Nämnde det till Emma att detta med att köpa hästprylar har blivit en MANI för många, jag har inte ens ett par örhängen men Grynet har ett bling bling-pannband för 1200!!

Och igår när jag skulle kikade på kläder så var 399:- helt plötsligt alldelens för dyrt, och Grynet har väl inte ett enda täcke under 400:-!

Jisses vart ska detta sluta!? Jag är ju inte ens värst! Finns betydligt värre märkeskåta! Ingen nämnd ingen glömd...

Havrepappa, är hård, men jag kan inte annat än att fnissa och hålla med!




Dressyrryttare ÄR fjolliga!

Nu kan jag bara inte vara tyst längre. I flera år har jag verkligen försökt att förstå, och ta till mig dressyrens själ. Det är dags att lätta på trycket och tala om vad jag verkligen tycker om dressyrryttarna.

Dressyr går ut på att försöka få hästen att utföra en serie rörelser så bra som det bara är möjligt. Det skall se lätt och enkelt ut, och det skall finnas ett flyt genom hela uppvisningen. Så långt har jag inga problem med dressyr som tävlingsform, det är som vilken annan uppvisnings"sport" som helst.

Jag tror att det är utövarna själva som drar ett löjets skimmer över sporten. De ser så förbannat märkvärdiga och fisförnäma ut. Jag har förut skrivit om sniptanter, och inom dressyren så är det sniptanter med snipminer vart man än ser. Näsan pekar upp och mungiporna ner. De går och sitter som om de hade ett järnspett rakt upp i en kroppsöppning som man inte kan skriva ut namnet på här. De ser så tråkiga ut, och det är knappt att de kostar på sig ett leende ens under prisutdelningen.

De obligatoriska pärlörhängena och sminkningen är standard. I de högre klasserna tävlar de i frack (!!!) för övrigt något som jag inte ens hade på mitt eget bröllop. Inte nog med att de rider med en frack på sig. Denna skall sedan dessutom "smyckas" med löjliga tygmärken på bröstfickan. För övrigt exakt likadana tygmärken som vi fick i scouterna när jag var barn. De riktigt tuffa dressyrryttarna fäster dessutom olika pins och nålar på fracken av typen Ridborgarmärken. Varför i herrans namn då?

Ett annat stort frågetecken är varför alla skall ha en liten mässingsskylt bak på sadeln med sitt namn på. Vet man inte vilken sadel som är ens egen, eller vill man att någon annan skall vara så nära där bak att vederbörande skall kunna läsa texten?

Snobberiet stannar inte här, utan allt skall skruvas åtminstone sju varv till. Fracken, pärlörhängerna och sminkningen skall matchas med den ack så praktiska höga hatten. Här är höjden på hatten av yttersta vikt. Är hatten för hög så förvandlas dressyrtanten genast till en hårt sminkad Tobbe Trollkarl med en transsexuell look. Å andra sidan om hatten istället är för låg så påminner dressyrtanten istället genast om Häxan Surtant på Nobelmiddag.

Om ändå detta hade vore nog, men icke! Sist jag såg en dressyrtävling så kom det in en sniptant, förlåt jag menar dressyrtant, med en död hamster i sin hatt. Denna döda hamster fästes sedan i tantens hårknut med en större mängd nålar. Jag vet hur en svettig ridhjälm luktar, och jag vill inte ens tänka på vad den där döda hamstern måste avsöndra för ruttna odörer. Den lilla löjliga mässingsskylten på sadeln får säkert gröna beläggningar av hamster-stanken. Allt detta för att få en liiite större hårknut i nacken. Jag säger bara odla riktigt hår, eller köp Regain på apoteket. Låt den stackars hamstern leva!

Notera att jag än så länge inte ens har nämnt ett ord om vare sig färgmatchningen, de fåniga plastrongerna, de vita lindorna eller om den fullkomligt hysteriska märkesfixereringen. Inte heller har jag sagt ett ljud om att de verkar vara rädda för sina egna hästar. Jag har då aldrig sett en hoppryttare som kommer in i manegen med sin häst i lina. De brukar komma inskrittandes på långa tyglar pratandes i mobiltelefon. De verkar på det hela taget vara en aning mer "relaxade" och "laid back" än dressyrtanterna. Fast det kanske trots allt är järnspettets fel? Det kan ju inte vara alltför skönt med det upp i den där onämnbara öppningen.

Jag vill tro att dressyr handlar om att utföra en bestämd serie rörelser så bra som möjligt, och att den som bäst lyckas hantera sin häst faktiskt också vinner tävlingen. Det borde verkligen inte vara någon slags skönhetstävling där den med flest döda hamstrar under hatten och de största pärlörhängena vinner. En skönhetstävling där respekt är att ha flest scoutmärken och ridborgarmärken på sin frack.

Jag har enbart pratat om dressyrtanter än så länge, men de killar som håller på med dressyr är verkligen inte så mycket bättre de. Jag har i och för sig aldrig sett Jan Brink vare sig fästa en död hamster i håret innan tävling eller ha på sig pärlörhängen offentligt, men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag tycker att dressyr är ganska gay.

Även om klädseln är unisex inom dressyr, så framstår tanterna som hårdare och killarna som mjukare i den obligatoriska fjoll-utstyrseln. Att killarna ibland rider i uniform gör varken från eller till för fjoll-stämpeln.
En manlig dressyrryttare i uniform får mig nämligen enbart att tänka på Village People i sin glans dagar. Everybody sing YMCA...

Här är beviset på det jag skrev om i ett tidigare inlägg! Lämna fisken hemma!

Saker att undvika på kontoret för att få behålla jobbet.

Skippa fisken om du vill bli poppis bland kollegerna. Foto: Jurek Holzer / SvD / SCANPIX

2009-08-12 | Publicerad 09:12  |  Uppdaterad 09:53 Aftonbladet

Här kommer en lista på tio saker du bör undvika för att behålla ditt jobb. Allt från fisk i mikrovågsugnen till fräcka skämt tas upp bland varningarna som kan rädda ditt jobb.

Om du inte vill hamna i onåd hos sina kolleger gör du bäst i att undvika dessa beteenden, skriver CNN Money.

1) Var inte kontorets tråkmåns:

Att vara artig och bjuda på ett skämt då och då är ofta uppskattat. Att vara kontorets ständiga pessimist är det dock inte.

2) Värm inte fisk i mikrovågsugnen:

Din fiskmiddag var kanske utsökt igår kväll, men lukten av den vid lunchen dagen efter kommer inte att göra dig populär i fikarummet.

3) Gå inte barfota:

Du bör åtminstone höra dig för bland dina närmsta kontorsgrannar om det är ok. Fotfobi är mer utbrett än vad många tror.

4) Stjäl inte mat:

Om ditt kontors gemensamma kyl inhyser läckrare luncher än din makaronilåda kan det vara svårt att låta bli. Men att stjäla mat är en dödssynd på kontoret, även om det "bara" handlar om någons lunchyoghurt.

5) Håll en anständig nivå:

Ett fräckt skämt som dragit ner skrattsalvor bland dina vänner kan lätt väcka anstöt bland dina kollegor. Ett annat tips är att inte läsa din e-post högt utan lära sig var gränsen går mellan arbete och fritid.

6) Fläk inte ut ditt liv på Facebook:

Om du känner att du måste lägga ut festbilder och liknande på Facebook bör du åtminstone låsa bilderna. På det sättet undviker du att fel personer råkar se dem.

7) Tvinga inte andra att höra dina irriterande ringsignaler:

Även om du likt de flesta fjortonåringar har laddat ner den senaste hitlåten till din mobil bör du ligga lågt med det. Att ställa in telefonen på vibrator under arbetstiden brukar uppskattas.

8) Spela inte hög musik:

Om du känner att du jobbar bättre med favorit-housemixen eller ditt senaste hårdrocksalbum i öronen bör du avnjuta dem med hörlurar.

9) Smöra inte för dina chefer:

Att låta dina chefer veta att du uppskattar dem är bra. Att alltid hålla med dem och svansa efter dem är inte bra, i alla fall inte om dina kolleger stör sig på det.

10) Kom inte för sent:

Att ständigt vara försenad uppskattas varken av dina kolleger eller av din chef. Du uppfattas lätt som opålitlig om du kommer in en kvart sent varje morgon.

Det känns som jag inte hinner med något just nu, hem från jobbet iväg till stallet, tillbaka från stallet på sena kvällen, hopp isäng och upp igen halv fem!

Evaträning idag med Amigo- vilken liten guldgruva det är!! Huur rolig som helst att rida! Vi travade bommar på böjt spår- inga problem, han hoppade en serie för första gången utan problem. Mycket okomplicerad häst! E¤mma får gärna stanna i London, jag kan ta hand om honom Lääänge!

I morgon ska jag och Grynet trimma för Katta, Amigo får vila.
Åke har fixat min transport nu också! Som tack för hjälpen köpte jag ett nytt batteri till mc:n åt honom. Det var guld värt! Bra blev det också. Men det är ju som jag alltid sagt- alla skulle ha haft sig en egen Åke!

Nenji är skendräktig- hon går runt och bökar och det bara sprutar mjölk ur tissarna. Konstiga varelser som är låtsasgravida!

All for now.. Over and Out!